Skulle skriva en text på svenskan, om rädslor. Och då blev det dethär! För er som orkar läsa massa långa tankar. Tänkte att det kan va kul med nåt annat än bara texter om vad jag gör på dagarna

Rädslor finns det många av. Man kan vara rädd för spindlar, ormar, mörker. Man kan vara rädd för höjder. Men det där är bara små rädslor tycker jag. Det finns de riktigt stora rädslorna också. Som i fattiga länder typ, eller där det är krig. Rädslan över att dö, att behöva gömma sig eller fly. När man kämpar för att överleva. Men överallt finns en rädsla och jag tror många vänner har den gemensam. Det är rädslan av att förlora någon. Rädslan av att stå ensam och inte ha någon kvar. Eller det spelar ingen roll om man har många kvar.. men om man förlorar den som betyder mest! För vissa är den rädslan mer trolig att den inträffar än för andra. "Förlora" behöver inte betyda att någon dör. Det kan helt enkelt vara att man bråkar/ glider ifrån eller helt enkelt slutar vara med nån. Anledningen till att man förlorar någon är oftast falskhet. Det är det värsta som finns när folk går runt och låtsas att dom gillar någon även om dom inte gör det. Det är klart att man inte ska säga till någon att "jag tycker inte om dig" men jag menar om man inte tycker om någon ska man inte gå runt och gulla med den och sen snacka skit så fort den vänder ryggen. Jag själv hade iallafall velat veta om någon inte tyckte om mig, istället för att gå och bli lurad och tro att den är en bra vän. Så att den kunde berätta vad den stör sig på, så att jag kan ändra på mig. Eller helt enkelt strunta i personen. Efter att börjat fatta mer vem jag är, och hört mycket på kloka (lovisa) så har jag börjat inse att jag hellre har några riktigt bra vänner, än att alla gillar mig och att jag har en massa halvbra vänner där hälften bara låtsas. Och oftast märker man det tillsist, och när man väl märker att någon man tyckte om så mycket spelar ett sånt spel. Det är inte en så go känsla direkt. Alla borde. Alla har inte, men alla borde ha en riktig jävla bra vän. En kan verkligen kan berätta ALLT för. Någon som tänker nästan exakt likadant och någon man verkligen vill kämpa för att ha kvar. För att det är den man behöver mest. Jag tror inte alla egentligen förstår vad jag menar. För alla vet inte hur den känslan är. Jag menar, man kan ha jättemånga asbra vänner. Jag har haft många vänner jag kallat min bästa vän genom åren som jag glidit ifrån. Missförstå mig inte dom har betytt sjukt mycket och har gjort mig så himla lycklig. Men det kommer en dag då man träffar någon som är, som alla de andra bästisarna fast ändå så mycket mer. Någon som man verkligen får en helt annorlunda känsla med. Någon man kan prata om VAD SOM HELST med, lägga sina tankar/bekymmer på, någon man orkar lyssna på, någon man verkligen VILL hjälpa och göra allt för att den ska må bra, någon som tar en som man är, någon som leder en på rätt väg, någon man kan ringa upp och bara sitta och andas med i telefonen utan att det är det minsta "pinsam tystnad", någon man kan skratta tills man har så ont i magen att man skriker. 
Något av det värsta som skulle kunna hända är att det händer något med henne, eller att jag förlorar henne. Jag tror absolut inte det kommer hända, eller att jag kommer göra det. Men just nu är min största rädsla i denna värld är att förlora Lovisa

eftersom jag är såpass snäll

och för att jag helt enkelt inte vågar eftersom hon hade blivit redigt arg. 
Den här veckan blir go eftersom vi bara har imorgon är vanlig skoldag och på onsdag ska vi med skolan och segla. Ska bli riktigt kul och se vem som ramlar i detta året... Aja, sen efter onsdag så är vi lediga! Pajen åt jag hemma btw.. och den var inte god

Idag har det inte hänt mycket alls. Men har vart på vårdcentralen och fått tagit min andra vaccineringsspruta. I helgen ska jag vara med två efterlängtade tjejer och så ska jag gå och kolla på de andra klasskompisarna som har konfirmation på lördag..

dagens fotografering

bara öppen mark överallt, bara vi och hästen, inget folk och jag älskar det
inga konstigheter alls med lovisa, och den känslan är riktigt jävla go ska ni veta